lördag 28 februari 2015

Att skippa en träning

Egentligen var det meningen att jag skulle träna redan igår. Dagen kom och gick, barnen var sjuka så det kändes inte som att jag kunde lämna dem med barnvakt 2 gånger på en dag, vi var nämligen på revy på kvällen. Jag tänkte att jag nog hinner träna mellan det att Anton kommer hem och att vi skall iväg på revyn men också där kom det viktigare saker emellan. Eller viktigare och viktigare men just nu prioriterar jag ju nog också att köket skall bli klart snart. Nåja hur som haver var klockan mitt i allt massor och vi var tvungna att åka via Åbo för att hämta hem kaklen till vårt kök. På vägen hem stannade vi vid hesburger, lugn ba lugn jag år en SALLAD. En burgersallad vilket alltså var biff, bacon, ost och sen sallad. Nyttigare mat finns det ju såklart men det var i alla fall gott OCH inte lika onyttigt som en hamburgare med franska. Nåja hur som haver så hade vi typ 5 minuter på oss att byta kläder och åka iväg till revyn. Hemma var vi igen lite efter 22. Så summa sumarum ingen träning. NO PANIC tänkte jag, jag tränar på lördagen, men också idag har det varit mer eller mindre fullt upp. El har dragit i köket, det har kaklats och jobbats på med en massa. Saga har inte heller råkat passa in sina tupplurer till passliga träningstider. Ja som sagt så blev det att skippa tränignen idag också.



Inte hela världen, på inga vis egentligen. MEN ÄNDÅ SUGER DET. Liksom då man tänkt att man skall åka iväg och svettas lite. Kan inte hjälpa att jag känner mig besviken på mig själv. Dock är det ju, som jag redan tidigare skrev, prio ett att få köket klart. Kan liksom inte ha Anton att båda kakla väggar och sköta barnen. Denna helg får jag väl bara sätta mig själv lite lägre ner på prioriteringslistan. Imorogn skall jag i alla fall iväg en liten timme. Tar the best of mitt tränings schema, dom riktigt tunga övningarna. Ett super pass om man säger som så.

Ni andra som har små barn, eller renoverar eller har ett annat liv än träningen. Hur viktiga är ni med att träna på exakt rätt dag? Hur mycket flexa ni? Vad är orsak nog för just DIG att skippa träningen? 

Mitt gamla jag skulle ha gett upp idag, jag skulle köpt godis och tänkt "äääh jag börjar på måndag igen" "det sket ju sig ändå, jag hade tänkt träna men tränade inte" "lika bra att unna sig lite godis också". Men ser ni, här sitter jag (okej lite creepy nog om ni ser mig!) och har inte gett upp. Laddar bara om och är lite mer peppad inför morgondagen.


mitt favorit mellis



Päron med en msk jordnötssmör <3

det är så otroligt gott,enkelt, snabbt & nyttigt! 

I väntan på posten

Idag klickade vi, jag och Adam, hem en ny cykel till honom. Dessutom klickade vi hem en egen cykel åt Saga också. Jag hamrades alltid lite åt att vi inte hade en pukylino till Adam så nu tänkte jag att vi gör om och gör rätt denna gång. Jag vet att jag lovordat PUKY många gånger redan men något som är bra kan man väl inte lovorda för många gånger? Som vanligt förlitar vi oss på polkuped då det gäller beställning av balanscyklar. Är du också på jakt efter en balanscykel eller barncykel av högsta kvalitet så rekommenderar jag att du tar dig en titt på deras hemsida. HÄR <-- klick klick

Vi, speciellt Adam har älskat sin cykel (puky LR M) ett helt år nu, men eftersom killen växt på längden och gärna skulle åka lite hårdare = behöver lite större hjul ville vi köpa en ny cykel. Då det kommer till fysisk aktivitet är vi beredda att satsa lite mera pengar för att hjälpa barnen. Han skulle säkert klara sig med sin nuvarande cykel i sommar också, men jag tror att den nya kommer att ge honom ännu mer glädje och utveckla tekniken ytterligare. Den cykeln som han använt hittills tvättar vi upp och sätter i förrådet tills Saga får ta den. Det syns int ens ett litet märke på den! Och då har den varit i flitig användning sedan mars i fjol. Nu har vi ju hela arsenalet för balanscyklar i alla fall. (bara därför måste vi ju skaffa några barn till, eller hur?) Känns bra!

Här ser ni det som vi klickade hem idag:


Färg alternativen var Grön eller Svart, Adam fick själv välja och valde den gröna. Den tycker jag själv också är fin så det passade bra. Ser ni att den har handbroms? Tror han kommer ha nytta av den då han glider ner för alla backarna här runt omkring oss. I sommar kommer han säkert orka cykla så långt att han kan ta cykel då vi går ut och gå. Redan i fjol cyklade han 3 (!!) km. 


Saga fick den minsta modellen, en liten ROSA pukylino. Ja jag vet, rosa, men hon får ju nöja sig med en grön sen i framtiden. Mitten storleken av cykeln ät ju röd så den passar alla. Nu måste bara lilla fröken lära sig att gå eller i alla fall stå först. Misstänker att Saga får sin cykel till 1 årsdagen i maj.

Nu väntar vi med spänning på mitten av nästa vecka! Hoppas på att leveransen är lika snabb som den brukar vara!

detta är INTE ett sponsorerat inägg! jag vill bara dela med mig av våra positiva erfarenheter av både puky och av polkuped.fi

fredag 27 februari 2015

kompisar vänner och bekanta

I veckans avsnitt av Två bloggare en podd pratade dom om kompisar, och Janina sa så bra att man som tonåring alltid trodde att det skulle vara lättare med vännerna sen då man blev vuxen, men precis som hon också sa så är det inte alls alltid så. Samma problem har man kanske inte som vuxen, men problemfritt är det väl aldrig. Som yngre så umgicks man ju med dom som man gick i skola med, man (i alla fall jag) hörde till ett gäng som umgicks dagligen med varandra. Vi festade, vi ordnade middagar och jag var övertygad över att vi var vänner för livet. Men saker och ting blev inte som jag hade tänkt..

Skyller inte på barnen, inte heller på att folk flyttat iväg. Vi växte helt enkelt upp och blev för olika, vem vet kanske vi ännu hittar tillbaka till varandra i något skede av livet? (Mitt i alla har man jämngamla barn eller bor grannar eller jobbar på samma jobb..) Det var kanske JAG som ändrades för mycket, eller så var det något helt annat. Dock var det jätte tufft för mig att inse att jag inte hade så många vänner kvar. Detta var främst då jag var gravid med Adam. Och tiden efter att han föddes. Jag kände mig jätte ensam. Visst hade jag ju Lelle (och det är ju minsann inte något litet det heller!puss på dej finis <3) heltiden och det är jag oändligt tacksam över! Men jag kände mig ändå ensam. Som TUR hittade jag en hel hög med fina mamas på familjecafet, vi lärde känna varandra redan då våra kids var bebisar och nu umgås vi så ofta vi hinner. Vi grundade vår egen mamma-barngrupp. Jag har också hittar en massa andra kompisar genom bloggen nu och genom barnen och faktiskt också genom tränignen. Jag och Karin hittade tillbaka till varandra när hon blev preggo, så tacksam över det också! Idagsläget är vi ju gudmödrar till varandras döttrar. Och jag hoppas att våra barn kommer ha stor glädje av varandra.

Jag är inte längre ensam alls, och det känns så skönt! Jag önskar att jag hade kunnat se detta då jag satt ensam och ammade en liten nyfödd kille, då jag nästan grät över att Adam inte skulle få några "familjebekanta" kompisar. ("familjebekanta" kompisar är alltså de kompisar som man fått genom sina föräldrars vänners barn, typ) Det finns inget värre än att vara ofrivilligt ensam, det är en så hemsk känsla som man inte kan föreställa sig före man är där. 

Jag tror att det hade jätte mycket med mig själv att göra, jag upplevde aldrig att jag hade en självklar ställning i kompisgänget. Jag var alltid rädd att inte få vara med, att inte bli vald, att inte duga.. Det har jag fått jobba med nu, att inse att folk verkligen VILL vara med mig. Inte för att "ingen annan kan" eller för att det nu "fanns en ledig plats ännu i bilen", utan för att dom VILL. Nu har jag börjat lita på att mina vänner verkligen är riktiga vänner, ingen som hugger någon annan med en kniv i ryggen, ingen som fryser ut. 

Men varför tycker jag då att det inte blir lättare med åren? Främst för att man så gärna skulle ses oftare än vad man gör. Förr kunde man umgås med vänner varje dag (Lelle, du räknas inte hit, du är mer min icke biologiska syrra), man hade ju inte så mycket annat för sig. Nu är det barn, det är jobb, det är renoveringar, det är flyttar, det är studier, det är sjukdomar, man kanske inte ens bor i samma stad. För mig är det främst dessa aspekter som gör att vänskapen inte känns helt problemfri nu heller. Har ibland dåligt att vara över att det är så länge sen vi träffat någon, det är också trist. Vänskapen är ärligare, och lättare men man ses mer sällan. Ja typ så skulle jag säga att det är för mig i alla fall. Men hur som helst är jag så OÄNDLIGT tacksam över alla mina vänner och över alla dem som vill kalla mig deras VÄN. ingen nämnd ingen gömd, men jag tror att NI vet vem NI är <3 


alltid ett snedsteg ifrån misslyckandet

båda barnen är mer eller mindre sjuka, sjuka barn = gnälliga barn. Inget konstigt med det. Hade tänkt åka till butiken idag på morgonen, en bra sysselsättning för oss en dag som vi inte har planer. Man kan ju fördriva en god stund i en vanlig matbutik, speciellt om 2,5 åringen får gå själv. Nåja dessa planer skippade vi med det samma då det visade sig att Saga har feber. Vi behövde inte något akut så vi klarade oss. Till lunch serverades en portion soppa till Adam, men JAG då? vad skulle jag hitta på. "fan jag orkar inte laga mat idag, jag vill inte, varför har vi inte bara en ugn och en fryspizza? nej jag vill inte, orkar inte, det är så svårt med bara en arm (Saga är fastklistrad på den andra under sina vakna timmar idag)" ja jag kan ju medge att det just då kändes så meningslöst med allt vad hälsosam mat heter. "var är mina godisar?" har vi INGET bröd?.. ni märker själv att tankarna hastigt höll på att spinna iväg. När jag stod där och stirrade in i kylskåpet vaknade jag till, SKÄRP DIG KVINNA! Man tager vad man haver, jag måste hitta någon grönsak och sedan protein. Inte mer och inte mindre. Det blev stekt halloumi, morot, blomkål, lite nötter, olivolja, salt och peppar. Tomat och gurka på sidan om. Se där, så var kvinnan mätt i magen och nöjd över att hon inte gav efter direkt det kändes trist. KÄNNS SKÖNT, känns som att jag kommit en bit på rätt väg.



Planeringen är verkligen A&O då det kommer till kosten. Sen man till att ALLTID ha bra saker i kylskåpet hamnar man sällan i kris. Grönsaker och proteiner! Och samtidigt som man ser till att det finns bra saker hemma så skall man se till att det INTE finns något ohälsosamt. Du behöver inte ha kex i skåpet, eller glass i frysen. För då du är hungrig och stressad är det så mycket lättare att kasta in några kex än att skala en morot. Planering planering! 

kompisarna vid kaffebordet

I morse då jag vaknade var jag glad, fast Saga låg bedvid mig och var brännhet, ni vet sådär het som ett barn med feber kan vara. 38 grader visade termometern så ingen fara ännu i alla fall. Hon har hosta och tänder på kommande så feber kan bero på endera eller båda tillika. Oj då sidospår på andra raden, BRA DÄR Malin!

Nej det som jag skulle skriva om var ju att jag insåg att det är fredag idag, förr var det alltid fredag = GODISDAG. Men nu är fredag = något bättre & hälsosammare. Nämligen Carro och Janinas podd, två bloggare en podd. <-- klick klick. Jag skrattar högt flera gånger under avsnittet, dom är ju för knasiga dessa två brudar. Gillar verkligen deras podd!

bild lånad från Janinas blogg

Jag skulle påstå att deras snack känns äkta, eftersom jag svarade till dem flera gånger där jag satt i frukostbordet och käkade yoggis. "nämen precis!" utbrast jag mitt i allt, då dom snackade om kompisar. Adam höjde nog ögonbrynet lite och funderade vem jag pratade med. (hemma hos oss har vi ALLTID radion på så för barnen är det ingen skillnad om vi hör på radio eller podd) Dagens avsnitt var ett härligt babbelavsnitt, just ett sådant som jag gillar att höra på. Visst är det intressant att höra experter som pratar om olika ämnen också, men JAG gillar nästan mer då det är ärligt, naket och babbligt. Dessutom känner jag ju igen mig i så mycket av vad dom pratar, UTOM sexlusten mitt i förlossningen då! hahaha lyssna på podden så förstår du. Nej men på riktigt kändes det som att jag satt där med dem och snackade, blev helt snopen sen då avsnittet var slut och jag inte fick umgås mera. 
*dags för Jeppis visit snart igen tror jag*

Det är så roligt att det går så bra för både Carro och Janina. Det känns som att jag känt dem båda jätte länge. Janina känner jag egentligen inte alls, träffade henne på bloggeventet vid HOMEFUN och sedan på julfesten i höstas. Dock har jag stalkat hennes blogg ända sedan hon var preggo med sin förstfödda, som tydligen BÖRJAR SKOLAN I HÖST? Janinas blogg är den enda bloggen som jag seriöst kollat in varje dag de senaste 6 åren. Carro sen igen har jag ju känt som liten, och sedan fått upp kontakten igen nu under hösten och vintern. SKOJ! Ända sedan jag i misstag hamnade in på hennes blogg typ dagen efter att hon berättat att hon var preggo så har jag följt henne också. Jag är väl en av dom creeps som kontaktade henne och ville ta en kaffe, hihi ångrar det inte! 

Se det som ett tips! 



torsdag 26 februari 2015

köket, husets viktigaste rum?

i alla fall kommer köket snart att bli husets FINASTE rum. Är gråtfärdigt lycklig över resultatet hittills, imorgon kommer skåpdörrarna också. Massor kvar ännu, MEN vi är verkligen voiton puolella nu. En kort video från dagens överglada jag och vårt KÖK!




ååååå jag är så glad! tänk snart får jag börja bära dit alla kökssaker igen, så slipper vi ha kylskåpet i hallen, spisen i bastun och kaos i hela huset. *smail med stoooooooora hjärtögon*

nervöös

borde sova, borde ha somnat för länge sedan, men jag är så nervös. Så spänd och exalterad att jag inte hittar sömnen. I morgon vid 7 tiden börjar dom nämligen bära in vårt nya kök. "tänk om det blir fult?" "tänk om vi valt fel skåp" "tänk om det inte alls blir så bra som vi tror". Virriga tankar som snurrar omkring. Innerst inne vet jag ju att det kommer bli bra, golvet blev så sakelis fint riktigt. Om inte annat så kan jag titta ner på golvet och vara nöjd. Ni ska få bilder, men just nu var allt täckt med paff..

på tal om paff, nä men på tal om annat så har jag tydligen blivit lite bättre på att uppdatera min insta igen. Har ni lust att följa mig där, vilket ni ju såklart har! så heter jag minheltvanligavardag där också. lätt eller hur?

en halvtaskig mobilbild kan jag bjussa på såhär mitt i natten. i morgon hoppas jag att jag har lite mer bilder att bjussa på!

godnatt!


godiset som ni ser på bilden fick jag av mommo på min födelsedag, mina favoriiiiter. Men vet ni vad? jag har fan inte ens smakat ännu. JAG LOVAR och SVÄR! Jag har inte ens slickat på en liten godis. Kanske till helgen, om inte Anton ätit upp dem innan dess. Eller Adam för den delen, shit vad man får börja gömma saker för honom nu också. Nåja men nu i alla fall, GONATT!

onsdag 25 februari 2015

mammalådan, då och nu..

Många har säkert redan sett den, men ni som läser denna blogg men inte är preggosar eller mamas/papas kanske inte har reagerat över att den NYA mammalådan nu kommit. Kan lugna er med det samma och säger att VI INTE har något att berätta. Jag kommer inte att beställa hem årets mammalåda, jag är INTE gravid. Är vi på det klara med det? (Adams kompis skall bli storebror vilken dag som helst nu, och han berättade ju att hans mamma har en bebis i magen. Adam tror nu också att hans mamma har det, men NEJ inga bebisar i Adams mammas mage!) Nåja men jag tycker det är intressant att se hur lådan ser ut i alla fall. Kan verkligen konstatera att den lådan som vi fick till Adam, alltså mammalådan 2011 minsann var jätte bra jämfört med de som kommit efter. Vi fick en massa fina kläder av alla andra så vi använde inte speciellt mycket av lådans kläder, MEN det var ju jätte skoj att få lådan, och t.ex. sovpåsen har vi använt till båda barnen.

Såhär såg lådan ut som vi fick:


Det mesta kändes ändå rätt så fint, vanliga färger som blått och grönt. Kanske inte färger som jag skulle sätta på en flicka, men där är vi ju alla olika! Visst har ju Saga nu också gröna och blåa kläder, så säkerligen skulle jag använt kläderna lika mycket/lite oberoende av kön, svårt att säga. Halaren var i alla fall neutral. Sovpåsen gillade/gillar jag fast den nog är liiiite tråkig. Det mesta av det som kom i lådan har jag skänkt vidare till bättre behövande, bra så!

Är ju jätte tacksam över att vi har lyxen att få en såpass stor sats med nyttigheter inför bebisens ankomst. Det är verkligen super! Dock har nog mina barn aldrig sovit i sin låda, fick det aldrig att kännas okej att packa ner dem i en pafflåda inte hur jag än vände och vred på det. Men vet många som gjort det och deras lådor såg ju nog mysiga ut. Mest handlade det nog om att jag inte KUNE laga lådan sådär mysig och gosig.. #kreativ som en skolåda


Med Saga valde vi pengarna, vet inte om vi ens kollade innehållet innan vi bestämde oss, men vi ångrade i alla fall inte valet efter att vi sett innehållet. Jag tyckte att vi hade så mycket fint redan, och det som vi använde från "Adams låda" var ju ännu i bra skick. Vi behövde inte 2 sovpåsar t.ex. Denna lådas kläder är mer neutrala i fägen, men sen är dom lite onödigt retro för min smak. Men som sagt, vi behövde helt enkelt pengarna mer. Åkpåsen skulle jag gärna tagit bara för att den var snygg, men ja som jag redan skrev hade vi ju en som var riktigt bra redan.



Alltså en helt ljusblå halare.. nu får alla genus medvetna bara blunda!! För jag skulle då inte sätta denna pojkhalare på min flicka, helt ärligt så skulle jag inte det. Varsågod att tycka att jag är löjlig, fritt fram! Inget fel på färgen alls, den är pigg och så, men alltså det är ju en pojkfärg. Varför kan inte halaren bara hållas i en neutral färg, beige eller grå var ju mycket bättre. Åkpåsen var inte heller någon hit, men det är ju smaksak. Däremot gillar jag ugglorna, dom var söta! Själva kläderna är finare i denna än i 2014s tycker jag. Men som sagt är det bara mina åsikter, jag ska inte få baby i år så jag behöver egentligen inte ens fundera på det..

HÄR kan ni ta er en titt på tidigare mammalådor, man kan ju nog konstatera att dom inte var snyggare förr. Alltså dessa halare som är med nu är ju jätte fina jämfört med t.ex. 2005. Oj NEJ alltså, inte alls min stil. Minns att jag dog skrattdöden så min faster visade den halaren, och tänkte i mitt stilla sinne att jag hoppas att min kusin inte behöver ha den fula halaren på sig. Det behövde hon inte heller.

Och som sagt, JÄTTE fint att FPA delar ut dessa lådor, det är unikt ute i stora världen och det skall vi vara stolta och tacksamma över. De som verkligen behöver dessa lådor klär säkerligen både killar och tjejer i en ny och fin ljusblå halare. 

är det inte det ena, så är det det andra

NU när jag då kommit så bra igång med både träningen och kosten så borde det väl inte finnas några hinder för mig?

 "nej verkligen inte!" "allt verkar ju gå så bra just nu!" "du är så duktig" "kämpa på bara!"
 svara de flesta. 

Men sini NEJ, nu då jag har det under kontroll så ska ju mina vader krångla istället. En vecka gick det bra och nu är vi tillbaka igen, valpsjuka.. FAN också! Kan ni förstå frustrationen över att tvingas ta det lugnt, inte för att konditionen inte orkar utan för att kroppen sätter stop?!?!?! 

jag blir så otroligt frustrerad att jag skulle vilja börja gråta! NU DÅ JAG ÄR PÅ G, nu då inget ska kunna stoppa mig. Måste då min egna kropp jobba emot mig? kan inte kroppen heja på? eller ska den straffa mig nu för allt som jag utsatt den för? 

Jag förstår ju att jag i alla fall delvis har mig själv att skylla, ju mer övervikt jag har dragit på mig desto mer belastning är det för min kropp. Ska väl vara glad över att knäna, ryggen och vristerna håller ihop. Men snälla vader, sammarbeta istället nu. Tillsammans skulle vi kunna göra så mycket mer än 75%.

Igår körde jag alltså ett lite lugnare pass, eller NEJ själva passet var på inga vis lugnt MEN jag tog det lugnt. Känns bara så himla TRÖGT att inte ge allt, att gå istället för att hoppa och pausa just före det skall börja bränna sådär härligt i musklerna. Jag intalar mig själv att jag vinner på att ta det lugnt i det långa loppet. Jag måste bli bra i mina vader nu så kan jag ge 110% sen. Istället för att kämpa tills jag verkligen skadar mig. Det är inte lätt må jag säga!

Men detta är också livet, lika peppad och lycklig som jag var på måndagen kan man inte vara alla dagar. Dessutom fick jag massa tips igår efter gymmet, TACKAR FÖR DET <3, så nu ska vi hoppas att det kureras snabbt. Lika dåligt som förra gången är det inte nu, jag kan GÅ utan att det gör ont. Det är hoppen som gör ont. 

Huvudsaken är att jag inte ger upp, att jag inte skiter i allt bara för att en sak går emot mig. Att jag inte samma kväll som vaderna började bråka bara lägger mig ner raklång på soffan och klämmer i mig choklad. Ett tecken på att jag verkligen vill förändra saker denna gång är ju att jag hittar om möjlgit ännu mer motivation nu, det borde typ LYSA kämparglöd i mina ögon!

 Har man flera 10 tals kilon extra får man väl räkna med att kroppen protesterar lite mer än om man är normalviktig. 



Det är bara att torka tårarna och kämpa vidare i den lugna takten..suck..

tisdag 24 februari 2015

att köpa eller inte köpa?

de senaste kvällarna har jag surfat runt lite på nätet (nej då tänk de, ovanligt! det gör ju säkert inte alla andra också!) för att hitta lite info om så kallade cykelvagnar. Eftersom jag inte kommer så långt med bara en stol på cykeln i sommar. I fjol cyklade jag rätt så mycket så jag hoppas att jag skall göra det i år också. Men som sagt för att göra det möjligt krävs ju en cykelvagn då. 




Nu får ni gärna komma med tips kring detta. 
Har ni egna erfarenheter? bra sådana? dåliga? 
skillnad på pris och kvalitet osv.
 Ja ni förstår, hit me med alla tips ni har! 
det behöver inte vara den finaste på marknaden, risken finns ju att den inte används så mycket..svårt att veta!

en mysig bild på en liten liten Adam, typ 9 månader är han +/- någon vecka.

måndag 23 februari 2015

vet ni känslan?

Vet ni känslan då:

- svetten sprutar
-hjärtat pumpar
-pulsen ekar i öronen
- musiken dånar
- musklerna skakar
- ögonen ler
-läpparna ler
- du känner att du har massa energi
- du känner att du aldrig vill sluta
- du orkar så mycket mer än du trodde
- inget i världen kan stoppa dej
- du kunde inte bry dej mindre om hur du ser ut
- du njuter till 110%

vet du den känslan så har du, liksom jag, hittat den rätta träningsformen. Att kunna pressa sig själv till max är en otroligt häftig känsla, att vara helt slut men inte ge upp. (Ibland måste man pausa och det är helt okej, men nästa gång kanske man inte behöver pausa lika snabbt eller alls). 

Att se framsteg, att känna hur kroppen blir stackare och starkare. Att känna att det är DU som har kontroll över kroppen. Att älska det du gör. 

FAN VAD JAG ÄLSKAR ATT TRÄNA!



och FAN VAD JAG ÄLSKAR MÅNDAGSZUMBA, smailey med hjärtögon. (förlåt att jag svär.. måste tvätta munnen, eller fingrarna kanske? med tvål) Det går liksom inte att starta veckan på ett bättre sätt än det. Den positiva energin som man får efter en härlig zumba timme håller i sig hela veckan lång. Musiken, peppen, känslan, svetten, skratten, I LOVE IT ALL! Alla borde får börja sin träningsvecka med MÅNDAGSZUMBA! Alla borde få hitta den sortens träning som dom älskar, för jag tror att alla kan hitta sin gren bara man vågar prova sig fram.

Nu är jag nyfiken, vilken träningsform älskar du? 
och hur har du kickat igång veckans träning?

slut på vecka 2!

söndag 22 februari 2015

Dags för event igen


Nu är det snart dags för ett blogg event här i Pargas igen. Skall bli riktigt spännande och lärorikt, hoppas många Pargas bloggare nappar på!

lite hemligt håller vi det ännu, så att de som fått inbjudan skall hinna läsa den först!

hej hej hej Mumin!

i torsdags var vi och hälsade på mumin, tror jag låter bilderna berätta mera!
















vi var jätte nöjda och glada med dagen. Adam var nöjd, och njöt av allt det roliga. Lite liten var han nog i år ännu, men han var ju nöjd med att se mumin och åka lite liukuri. 

Saga tyckte figurerna var roliga och vågade till och med klappa snorkfröken på nosen. 

Eko!!!

HALLÅ är någon där? Så otroligt tyst här på bloggen denna helg! Vi sätter krutet på att få köket så färdigt som möjligt, skåpen och maskinerna kommer nämligen på torsdag. Bråttom bråttom! Men ikväll ska jag blogga, en video om veckan som gått, lite om muminvärlden och kanske något annat smått och gått. 

Idag springer vi på kalas och försöker hinna städa lite mellan varven, hittills är vi hellre ute i det gråa februarivädret än inne och städar. Vi hörs ikväll! 

torsdag 19 februari 2015

kärlek till mitt 24 åriga jag

egentligen började denna lista redan vid vändagen, det var Caroline som började den och sedan har den spritt sig likt en löpeld på en massa finlandssvenska bloggar. Jag har väntat och väntat och väntat att någon skall utmana mig, men sidu nej. Så nu som mogen 24 åring tar jag tag i saken ändå och gör listan. Tji fick ni, om ni hade tänkt utamana mig, för nu är det försent!

- jag är faktiskt en ruskigt bra mamma

- jag är bra på att göra andra människor glada, säga snälla saker t.ex.

- jag är bra på att baka kladdkaka, seriöst godaste kladdkakan i stan. tror ni mig inte får ni bjuda in er själv på lite kladdis och kaffe.

- jag är bra på att få min vilja igenom, och dessutom få den som är av annan åsikt att ändra sig.
- och sen är jag bra på att se till att jag tränar

- att den skapat och gett mat åt 2 underbara barn.

- mina blåa ögon.

- mitt långa, raka, tjocka hår.

- att den är frisk och fungerande så gott som alla dagar

- att den inte sätter stopp för min träning

- att jag höll ett tal på min fammos minnesstund, ett tal som jag inte alls tänkt igenom före jag stod där framför 150 (?) pers. det blev ett fint tal och många har gett mig beröm för det.

- att jag efter snart 24 år äntligen börjat bädda sängen ALLA dagar

- att jag gjort stand up på Åbo Svenska Teater, också det gick bra! jag är också stolt över alla teaterproduktioner som jag varit med i.

- att jag en gång för alla nu tagit tag i mitt liv och min hälsa.

- att jag vågade flytta till Jeppis efter studenten, och att jag vågade ge upp och flytta hem igen. Lärde mig mycket under dessa få månader

- min familj, att dom alltid finns där för mig i vått och i torrt.

- jag är tacksam över alla de åren som jag fick tillsammans med min fammo, även om det blev alldeles för få. 

- jag är tacksam över att vi har möjlighet att äga vårt egna hem.
- jag är tacksam över att Anton & barnen står ut med mig, och inte packar väskan och sticker. Fast jag tror att dom kickar ut mig sen den dagen dom inte orkar med mig mera ;)

- mina fina vänner, nya och gamla <3 vet inte vad jag skulle göra utan er.

och så är jag så otroligt tacksam över att vi får vara friska och glada den största delen av tiden <3
kunde inte hålla mig till 5 saker tydligen!

jag vill skicka utmaningen vidare till alla som har lust att göra den



onsdag 18 februari 2015

" så mycket mer än bara muggar "

Preggon Elisabeth har tydligen blivit helt förvirrad i sina åsikter eftersom hon menar att hon inte kan förstå varför man samlar på muminmuggar. Jag måste ju fråga en motfråga med det samma, HUR kan man INTE vilja samla på dem? Nåja eftersom nu Carro skrev ett försvarsinlägg för de älskade muminmuggarna så tänkte jag haka på och fortsätta hylla dem lite till. 

Jag är nog rätt så Galen i det mesta som har med mumin att göra, älskar filmerna, böckerna, leksaker med mumin på, kläder i viss mån (fula kläder blir inte bättre för att de har mumin på sig), handdukar, tapeter, bestick, skålar, kannor, burkar, prydnader, pynt och framför allt det finaste MUMINMUGGARNA. 

Jag har samlat på mina muggar nu i ca 5 år, eller kanske lite mera. Nåja hur som haver, på de 5 åren har jag fått OCH köpt en hel del. Idag har jag X antal muggar, vågar fan inte räkna dem och inse att jag har ett litet problem..

De finaste är dessa:



Dessa 3 har jag ärvt från min fammo och faffa. Dom står i vitrinskåpet och får under inga omständigheter användas. Det är dödsstraff på att ha sönder dem.



Dessa 2 är nya i min samling, fick ÄNTLIGEN mamma att gå med på att byta dessa 2 gamla fina klenoder mot nya muggar. TACK MAMMA <3  näst efter barnen så tror jag faktiskt att jag skulle rädda dessa fina muggar, ni vet om huset mitt i allt började brinna. Kan inte komma på något som skulle kännas mer viktigt, det finns ju nog saker med mera värden än dessa, men det emotionella värdet är HÖGT!

Sen har jag en hel drös med mer vanliga muggar också. Har så många muggar att vi kunde duka med dem på Sagas dop, och då var det väl ca 40 kaffe/te gäster. SÅ fint att duka med alla dessa färgglada muggar. Jag blir glad bara jag tänker på dem!

Jag älskar färgerna, jag älskar att gästerna själva kan välja vilken mugg de vill ha. Skoj att prata om dem. Skoj att titta på dem. Okej jag märker mer och mer att mitt förhållande till mina älskade muggar inte är helt sunt. Men vissa älskar skor, vissa älskar väskor och jag ÄLSKAR mina muggar.

Sitter du och pantar på någon av de äldre muggarna som inte fanns med här? den olivgröna muggen med lilla my? eller den bruna muggen med sniff? eller någon annan av de som inte säljs längre? tillhör du kategorin "muminmuggarna är skit fula och jag vill inte att de skall ta upp mera plats i mina skåp"? om du vill sälja någon mugg till mig så hör av dej, JAG LOVAR att muggen kommer att komma till ett hem fyllt av kärlek. kommentera här under eller skicka ett mail mhvv.mail@gmail.com. -tack <3

För vissa verkar det vara ett problem att det är så pass vanlig att samla på dessa muggar i dagens läge, men jag måste säga att det inte stör mig alls. Jag har dem ju i mitt hem för att jag själv gillar dem!

ålderskris vid 24?

hejsan hoppsan! 

Idag har jag lyckats låsa ut mig, samtidig som jag lyckades låsa in min telefon. Inte så lyckad kombo! men det löste sig som tur, fick hälsa på mamma på jobbet och ta hennes nyckel istället. Vi bor ju alltså ännu hos mamma, hemma hos oss kan jag inte låsa ut mig eftersom vi har ett kodlås till reservnyckeln. Nåja men hur som haver, vi har träffat vänner idag, vi har njutit av det fina vädret, vi har lekt i parken (åå jag saknar nog parken sådär till vardags, SÅ lyxigt att bara kunna sätta barnen i vagnen och skutta iväg. 

Imorgon är det min födelsedag, konstig känsla det där att man har födelsedag men det är liksom inte en så big deal. Speciellt inte för någon annan, liksom JAHA du fyller 24, grattis! eller ett "grattis :)" på FB. 

Jag börjar i alla fall alltid fundera lite extra på livet då jag fyller år, det blir så tydligt då att ännu ett år passerat. 24 år låter ju helt galet mycke, känner mig inte som en 24 åring. Nu svettas nog många av er eftersom jag ändå redan köpt hus och fött två barn under dessa 24 år. Men alltså jag kan ändå inte förstå att jag redan bara är 1 år ifrån 25. Tänk nu då man var typ 15, då var ju de som var 25 gamla. 

Egentligen krisar jag inte, egentligen är jag jätte nöjd med mitt liv just nu, 2 underbara barn, en underbar sambo, ett hus med massa potential, fina vänner och träningsiver. Jag är nöjd och det mina vänner känns bra!

Jag tänkte laga en liten lista här nu med tankar och funderingar inför min 24e födelsedag:


på bilden är jag nyss fyllda 17 år, full som en kratta och lycklig som ett litet barn.


En present som jag hoppas att jag får:

det jobbiga med att fylla år i februari är ju att det just var jul, och jag har liksom just fått en massa presenter och inte ännu hunnit komma på vad jag mer skulle behöva. Dessa behov dyker ofta upp till sommaren, men då är det jäääääätte länge till julen igen. Men jag önskar mig flera grejer till min kitchenaid, t.ex. en glassmaskin så att jag kunde göra hälsosam glass eller froyo <3 

sen önskar jag mig alltid fina saker till hemmet.

Såhär skall jag fira min födelsedag:

imorogn skall jag, barnen och Lelle (ja vem annars?!!?!?) till mumindalen, vi ska träffa mumintroll och ha en helrolig dag ute. det ser jag framemot. sen har jag inte några större planer än så, gymmet på kvällen typ. kalas blir det på fredag, trodde ni att man kan skippa kalas bara för att man inte har något kök? nej absolut inte!

Såhär skall jag gå klädd på min födelsedag:

juntti fråga MALIN, men okej då. Jag ska ha på mig ett underställ, kläder och utekläder. på kvällen blir det gymkläderna som gäller. inte speciellt glammig med andra ord!

Till mitt kalas har jag bjudit:

släkt och mina närmsta vänner <3

Det bästa födelsedagsminnet:

Anton ordnade världens bästa fest för mig då jag fyllde 17 år. Vi hade hyrt ett ställa mitt på malmen (alltså stan här i Pargas) och alla mina vänner var där. Vilken kväll! Jag ser att jag haft kul på alla foton, även fast minnena är lite suddiga. En super kväll var det i alla fall, från början till slut!

Målsättningar innan jag fyller 25:

- förbättra min kondition
- börja jogga igen
- komma igång med mina studier igen
- få köketklart
- göra en helhetsplan över resten av husrenoveringen
- åka på en resa
- ha ett tumis veckoslut tillsammans med Anton.
- åka till stockholm med Lelle
- dra en redig fylla :)

haha den sista punkten är väl inte helt seriös, men jag har liksom inte druckit alkohol på över 3 år, skulle vara skoj att vara lite smått berusad i alla fall. Bara för att prova hur det känns ;)

Den bästa händelsen som 23 åring:

såklart är väl det bästa att Saga föddes, utan tvekan.

andra bra saker var: att vi köpte hus, att vi fick bli gudföräldrar till en söt liten brud, att vi varit så mycket i österbotten, alla nya bloggvänner som jag fått.

Ja det börjar vara dags att säga tack och hej till Malin 23 år, och så välkomnar vi en 24 åring imorgon istället. Det blir nog fan bra med 24, i förrgår då någon frågade vad jag fyller svarade jag glatt 25. Så även om jag har lite ångest över att jag redan fyller 24 så är mitt undermedvetna redan okej med att jag fyller 25. Känns bra! 

tisdag 17 februari 2015

pinsamt!

idag på gymmet hände något som jag inte ens förstått att kan hända, en rätt så pinsam historia. 

Men ja ENJOY!

jag dansar och svettas som en liten gris, snygga moves som alltid, något i stil med detta:


mellan två låtar känner jag att det är dags att torka svetten och ta en liten vatten slurk. 



Inget mer med det, går och tar handduken och torkar bort den största svettmängden och mitt i allt får jag en lite underlig blick av en annan som också är där på step..


och hon ba: men det där var min handduk.

och jag bara DOG lite..


fatta vad äckligt att jag just torkade ALL min SVETT i en annan människas handduk. GUD så jag skämdes. Som tur hade hon en extra handduk så hon behövde inte torka sig själv i den handduken mera. Men alltså hallå? Kan jag inte ens hålla koll på vilken handduk som är min? Måste skaffa en neonrosa typ, där det står MALIN broderat med neongult.

Där har ni nu ett sista minuten tips tillmin födelsedag, som är i övermorgon!!!


första jobbiga dagen

jag vill inte bara skriva om mitt nya hälsosamma liv de dagarna som solen skiner och jag får en matorgasm av en bit päron med jordnötssmör, det är för övrigt det GODASTE melliset. 

Idag har varit en kämpig dag, en dag då motivationen tryter. Då det känns hopplöst att jag efter att jag ätit en sallad med kyckling och avocado stiger upp från bordet och likförbannat är hungrig igen. Det är DÅ som jag hör någon viska, SOCKER! och motiveringar som "nej men det är ju fastlagstisdag idag, nog MÅSTE jag ju äta en bulle" eller "lite choklad med kaffet skadar väl ingen?" men jag stod emot. Längtade efter mellis time, och tillslut blev klockan två och jag dukade upp med grynost, äppel och kanel. Lite halvmysko i smaken kanske, men helt gott ändå. Och det bästa av allt, det tog bort mitt sötsug. Nu sitter jag här och är helt fine med att jag INTE kommer äta någon fastlagsbulle idag. SKÖNT! 

Problemet idag var att jag inte åt något mellis mellan frukost och lunch, vi var ute i parken och jag hade liksom inte tänkt på att ta med något. Man lär sig av sina misstag, nästa gång ska jag se till att jag har lite nötter med mig!

barnkalas

jag läste en artikel från iltasanomat (<--klick klick för att läsa hela, tyvärr på finska), som handlade om en liten tjej i förskoleåldern som var utanför. Hon hade t.ex. varit den enda tjejen i förskolan som INTE blev bjuden på kalas, detta hade hänt 5 gånger redan.. 

VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ FÖRÄLDRARNA TILL DE ANDRA BARNEN???

Nu har vi ju inte ordnat barnkalas ännu, eftersom Adam är så liten. MEN alltså man kan väl inte bjuda alla flickor/pojkar UTOM EN? Alltså jag blir så arg då jag tänker på den stackars lilla flickan som inte fick en inbjudan. Ledsen ända in i själen.

Jag minns själv en fest som ordnades då jag gick i 6 an. Det var en pojke som ordnade festen och ALLA från mitt tjejgäng var bjudna, eller inte ALLA för JAG var ju inte bjuden. Motiveringen var väl att den killen som jag just då var tillsammans med (haha lol tillsammans då man är 12..) var så stökig så han fick inte heller komma. Nåja nog för att jag ÄLSKADE min pojkvän på den tiden (ni minns kanske den äkta kärleken som bara en 12 åring kan känna), men inte hade jag ju något stöd av honom och inte gjorde det hela händelsen mindre taskig. Ännu idag kan jag bli ledsen då jag tänker på det, och då var den EN gång EN fest. 

Jag kan förstå att man inte kan bjuda "alla", men gränsen kan liksom inte gå så att ETT barn blir utanför. Så mycket ansvar måste man som förälder ta, skit samma sen fast barnet absolut inte vill bjuda Lisa. Bjuder man alla andra från gruppen/klassen så bjuds Lisa också. Annars behöver man inte ordna kalas. 

Jag tror som min kloka faster, att man förebygger utanförskap och mobbing om man bjuder alla pojkar/flickor från klassen på kalas. Då lär man känna sitt barn klasskompisar och klasskompisarna lär känna varandra, för ni vet MAN KAN fortfarande ordna kalas hemma. Man behöver inte hyra en simhall för att ordna kalas, inte heller ett nöjesfält eller Tobbe trollkarl. Barn brukar kunna leka också? eller har jag fel? Bättre att satsa lite mindre pengar på kalaset och istället ordna så att alla kan vara med? eller tänker jag helt knasigt nu?


och ja jag vet ju att det inte kommer att lösa alla världens problem i alla fall, men jag kan helt ärligt inte förstå de föräldrar som går med på detta. HUR kan man tycket att det är okej? 

Och ja såklart behöver man inte dela upp barn i pojkar och flickor, men jag tror (?!?) att det oftast är så som kalasen ser ut i dagis. Därav exemplet. Oberoende av kön kan man inte lämna EN utanför. Man måste väl inte bjuda alla ( om jag minns rätt gjorde nog de flesta det tills man var si sådär 10-12 år typ) men då måste flera andra också inte vara bjuda.

Have I made my point nu? Usch så det svider i hjärtat på mig ännu också. 

måndag 16 februari 2015

dags att fly fältet

"vi bor hos mamma nu" 
berättade jag till en kompis idag, hen tittade lite fundersamt på mig. 
"jag blev lite trött på Anton.. " 
hahaha, hennes min var lite skojig att se. 
"nej nej alltså skoja bara, vi lackar köksgolv" 

Förlåt, jag vet att man inte får skoja om dessa saker, men ibland får jag bara för mig att göra det i alla fall. Har väl något litet fel i huvudet, skulle inte förvåna mig.

Ja här sitter jag nu i mammas lägenhet, kidsen sover i mitt gamla rum. Lite halvmysigt är det ju nog, att bo hemma hos mamma. Tänk att det redan är 6 år sedan jag flyttade hemifrån. GALET!

 Väntar på att Anton ska komma hit också. Trött som en gurka är jag, så jag hoppas att han ska hitta hit snart. (ca 5 min, hurra!)

Denna måndag har varit bra, långt mycket bättre än helgen. Alltså en sak som jag har lite problem med är dagar som t.ex. alla hjärtans dag, vändagen ja what ever ni vill kalla den. Jag får liksom press på att den dagen skall vara så jävla romantisk, så det är ingen skillnad vad Anton gör så blir det fel. (har jag sagt att jag har världen bästa sambo som orkar leva med mig och mina egenheter?)

Dessutom var barnen gnälliga, dom sov som små krattor vilket resulterade i att INGEN sov. Saga trillade i golvet ett varv från vår säng, ÅNGEST och DÅLIGT samvete över det x 1000 (Adam gjorde lika i samma ålder, funderar om det är någon förbannelse som vilar över vår familj att barn i 9 månaders ålder ska trilla i golvet?), min stubin var kortare än kortast och på söndagen brast det. Fan så sur jag var, men jag fick löpa amok inne i min ensamhet, barnen var ute med Anton. Fick svära till alla leksaker som låg ÖVERALLT och kasta dem sådär jätte hårt i lådorna. Ni minns kanske hur man gjorde som barn, kastade saker och stampade i golvet, haha jag tror jag till och med stampade i golvet nu. Ingen som känner igen sig? jaja det är väl bara jag då, låter jag som en galen människa? lite kanske. Men jag kan meddela att det behövde få koka över, jag behövde få blir riktigt förbannad och agera ut det. Liksom utan att mina barn får trauman för livet.

Nu känns allt bättre, harmoni och fjärilar typ, nå nej men jag känner inte längre att jag snart exploderar i alla fall. SKÖNT. Och JA jag tror också att en stor bov i dramat är sockret, eller snarare avsaknaden av det. Vi ska hoppas det blir bättre SNABBT!

Idag löstes det i alla fall med att umgås med en vän och hennes barn, och sedan måndagszumban. JAG LOVAR er att det inte går att vara på dåligt humör på Dianas zumba. Den som klarar av att vara sur där hela timmen måste nog ha något allvarligare fel!

Nu kom Anton. GODNATT!

söndag 15 februari 2015

första veckan, tjeck!

istället för bara text får ni nu ta del av mina tankar kring den första veckan via en video. Den är filmad med telefon, så kvaliteten är där efter. Dessutom är jag nu duschad, med blött hår och osminkad. Ja och NEJ är inte naken, även om det ser ut så. hihi, riktig så nakna tankar hade jag inte ikväll!



med sikte på vecka nummer 2!


ni har väl inte missat?

Natten till lördagen, alltså den 14.2 klockan 00.00 lanserades en helt ny finlandssvensk sajt! Knappast har någon missat den, men om ni ( t.ex. du mamma) har gjort det så skulle jag rekommendera att ni klickar en in dit snarast. Klick Klick På sevendays hittar man allt från bloggar till poddar och krönikor, ja en massa spännande helt enkelt! (ja jag är ju jätte sårad att ingen ville ha mig med i det gänget! ;) )

NÅJA i alla fall så har ju favorit tjejerna Carro och Janina fått äran att blogga på denna nya sida. Så deras gamla bloggar är inte längre dom som gäller. Hur som haver är jag säker på att det kommer fortsätta att vara lika bra som förr. HÄR hittar ni nu deras nya bloggar. Klicka på respektive bild för att komma till deras blogg.



och inte nog med att dessa brudar nu har nya bloggar, dom har ju också en PODD. (hallå dör avisdöden x 100 här i min ensamhet, jag skulle också vilja podda!!) Podden hittar ni via deras bloggar.

Ville bara önska er lycka till tjejer! väntar redan på fredag, eftersom det är DÅ avsnitt nummer 2 av podden kommer ut. 

detta är inte något sponsrat inlägg, utan skrivet endast för att tipsa er andra!

lördag 14 februari 2015

några tips på vägen

Ni är några stycken som kontaktat mig, via bloggen, via mail och på FB och frågat om jag inte kan lägga ut lite tips angående både kosten och träningen här på bloggen. Och det kan jag ju såklart göra! Jag kommer dock inte att sätta ut hela schemat varken för kosten eller för träningen eftersom det är skräddarsytt just för mig. Men ja kan ju dela med mig av de tips som jag själv fått. Om vi börjar med maten då:


håll en regelbunden måltidsrytm:

Frukost
Mellanmål
Lunch
Mellanmål
Middag 
Kvällsmål

verkar det ofta? 

Ja det är det också, men tanken är ju att man skall hållas mätt längs med hela dagen. Är man mätt så är man i regel också mindre sugen på att äta något ohälsosamt. 

Tips på frulle:

Havregrynsgröt med bär och grynost. Grynosten gör att du får i dig mera protein, låter kanske skit läbbigt att blanda ner grynost i gröten, men prova. Det märks knappt alls, dessutom blir gröten lite saltare och mjukare. Prova innan du dissar det!

Tips på mellanmål:

en smoothie med yoghurt och bär

Lunch:

Kött, kolhydrater, sallad och/eller grönsaker. Till lunch lönar det sig att äta ordentligt med mat, lunchen skall vara större än middagen!

Tips på ett till mellis:

ett kokt ägg

Middag:

Någon proteinkälla och grönsaker. Till middagen lönar det sig att lämna bort kolhydraterna.

Tips på kvällsmat:

Chiapudding med bär.

Här var nu några tips. Det är ju rätt så fritt egentligen, huvudsaken är att man ser till att man får i sig proteiner under alla mål man äter. Ägg och grynost är t.ex. bra proteinkällor.

Ett annat tips Linda gav, som jag tyckte var bra, var att man skall vara stolt över vad som finns i ens korg i matbutiken. Där ska inte finnas något som man skäms över, ni vet då man i misstag slänger en tidning över högen med godis och choklad?!?nehe var det bara jag? okej då, vi går vidare..

Känner du att du skulle vilja ha mer hjälp angående just din egna kost så kan jag varmt rekommendera att våga fråga någon som kan. T.ex. på gymmet. Ni som är Pargas bor ska absolut ta kontakt med Linda och prata med henne. Det kostar ju nog en del, MEN jag menar det är ju en investering för livet!

För tillfället får jag "fuska" lite på helgen bara jag set till att jag ätit alla mål som jag skall äta. Är kroppen full av bra saker suger den inte heller åt sig av t.ex. lite godis. Lite godis betyder typ 100 g eller så. Om någon undrar.

Ett kostschema är ju alltid utvecklat för just den personen, vilket betyder att det kan bli rätt tokigt om man börjar följa samma som t.ex. ens kompis har. Vi har jämfört våra scheman jag och Lelle och dom är helt olika. Eftersom både våra mål och förutsättningar skiljer sig så är det ju inte heller så konstigt.

Det samma gäller träningen. 


För tillfället försöker jag nu då få in 2 styrkepass i veckan, 2 step pass och 1 timme zumba. Det kan låta som rätt så mycket men för tillfället känns det bra. Det är med styrketräningen som jag fått hjälp, eftersom de andra timmarna är ledda. Också här rekommenderar jag att man vågar fråga efter hjälp på gymmet. Dom som jobbar där är ju där av en orsak, och visar och hjälper säkert mer än gärna!

Det som är viktigt att tänka på är ju att man värmer upp innan man börjar lyfta skrot, ungefär en kvart är passligt, du ska bli svettig och flåsa! Då är du varm i kroppen. Löpmattan eller crostrainern är bra.

Sen är det bara att köra hårt, och försöka träna olika delar av kroppen, och VARIERA. Mitt träningsschema innehåller inte någon s.k. legday t.ex. Utan jag tränar både ben, rumpa, mage, bröst och armar, eller rygg och armar under ett pass. 

Vad ska jag tipsa om sen då? Jag gör nog inte något desto mer märkvärdigt, utfallssteg, kyykkyn, benlyft, olika övningar med hantlar för att träna olika muskler i armarna. Jag suger ju på att veta vad allt detta heter också tyvärr. 

Jag vet själv hur LOST man känner sig i salen på gymmet, och just därför säger jag ännu en gång att det bästa du kan göra är att fråga efter hjälp! Eller sen kan man ju läsa på maskinerna såklart, men jag hade jätte svårt att veta hur mycket vikter jag skulle lägga på t.ex. Och ALLT sådant fick jag ju nu hjälp med.

Nu har jag ju bara hunnit köra ena dagens program ännu, så jag kanske har mer tips på bra övningar efter någon vecka. Just nu har jag mest ont i alla muskler, så det är svår att säga vilken som skulle vara mer eller mindre effektiv. 


Det kan hända att detta inte gav speciellt mycket nu heller, har ni mera frågor får ni ju mer än gärna ställa dem! Ju konkretare frågor det är desto lättare är det att svara på dem.

Och kom ihåg att jag är ju inte något annat än en nybörjare, en tjockis som just tagit tag i kosten och träningen. Har noll koll på vad slutresultatet blir, jag har satt min tillit på Linda och på att jag själv skall orkar kämpa tillräckligt hårt!

Också i fortsättningen får ni gärna maila mig, kommentera är på bloggen eller sen på FB. Helt hur som haver, jag försöker svara så fort jag hinner, men som ni vet är det fullrulle på dagarna med kidsen.