Ingen har väl missat bilderna på den lilla 3 åringen som spolades i land på en strand, ett litet flyktingbarn som hade drunknat, slukats av havet. Lilla Aylan, 3 år och rädd för vatten. Mitt hjärta brister då jag tänker på honom, och alla andra barn som just nu upplever saker så fruktansvärda att vi inte ens kan föreställa oss. Jag brukar ha rätt så lätt att bläddra vidare bland alla bilder som kommer upp i min feed på Facebook (vilket ju är rätt så hemskt egentligen!), men igår och idag har jag inte kunnat. Varje gång jag sett något om flyktingkrisen har jag TVINGAT mig själv att läsa.
Bilderna på den lilla livlösa Aylan har fastnat på min näthinna, en liten liten pojke, en liten "Adam". Under hela dagen har jag känt att jag MÅSTE göra något. MEN VAD? Har aldrig känt mig så liten och meningslös som jag gjort idag. Sen såg jag att en bekant efterlyste barnkläder på Facebook, hon skulle föra dem till ett flyktingcenter i Åbo idag på kvällen och jag sprang till vårt förråd och rotade genast fram 2 ikeakassar med kläder, vinterkläder, tröjor, filtar, vinterskor osv. Sådant som kan värma små flyktingbarn i höst och i vinter. En yttepytte liten sak för oss, men jag gissar ju att dessa kläder kommer att komma till verklig nytta nu. Istället för att ligga i vårt förråd som "extrakläder". På kvällen skickade jag också iväg ett meddelande "LAHJOITUS" till 16499 och därmed skänkte jag 20€ till kyrkans utlandshjälp. 20€ kan säkert de flesta människor skänka, så jag hoppas ju att många fler än jag gjort det eller gör det. Småsaker det också såklart, men ändå något. ( Gillar inte att skryta med att man skänker pengar till välgörenhet, men just ikväll känns det mer än befogat )
Och då jag nu på kvällen satt och nattade Saga så kunde jag inte annat än gråta. Där låg hon, i en TORR säng, med en torr blöja, mätt mage av både gröt OCH ersättning, trygg och nöjd. Hon hade fått en godnatt puss av sin mamma och pappa, hon kände sig säkert både älskad och säker. Hon kunde i lugn och ro bara stänga sina ögon och somna, hon får sova skönt hela natten och vakna till en NY dag med NYA möjligheter i morgon. Det finns så mycket att vara tacksam över, istället för att gnälla över småsaker. Ta hand om varandra <3
Oj det var en lång kommentar, tack för den. Vet inte helt vad jag skall svara på den dock, men precis som du säger så är ju den där versionen lite annorlunda än vad jag annars läst om. Men oberoende är det otroligt tragiskt att så mycket människor tvingas försöka ta sig till Europa på livsfarliga vägar. Jag kan verkligen inte mycket om all den politik som ligger bakom alla dessa beslut, men alltså det är ju sjukt hur galen världen är just nu.
SvaraRadera