Paulina, med bloggen mystrawberrykiss, gifte sig för cirka en månad sedan (maj gaaad, gå in på hennes blogg och se på alla härliga bilder från deras bröllop! jag VET nu i alla fall vilken fotograf som vi MÅSTE ha sen då det blir dags) , Carro planerar bröllop för fulla muggar på sin blogg, och jag får lite panik över hur bra koll folk har på VAD dom vill ha, vilken stil, känningar, färger, dekorationer, skor, frisyrer osv osv. Själv känner jag att jag har typ noll koll, eller jag vet VAR festen skall vara och med VEM jag skall gifta mig med. Alltid något, hihihi. Nej några små detaljer har jag nog koll på också, men det känns som att det mesta nog är STORA frågetecken.
Kompisar som gifter sig/ planerar bröllop gör ju att man själv också blir lite små sugen, och visst leker vi ju med tanken att gifta oss vi också. Vi SKA nog gifta oss också, vet bara inte riktigt när. Jag skulle gärna redan vara gift egentligen, jag vill också heta Helenius i efternamn precis så som alla andra i min familj redan gör.
Så varför inte bara GO for it? Kanske ni undrar. En bra fråga nog, för inte finns det ju egentligen något som hindrar oss från att gifta oss fast redan till helgen. Vi hade faktiskt redan sagt att vi skulle gifta oss sommaren 2013, då det visade sig att min fammo hade cancer. Jag hade ju så gärna velat att hon skulle vara med på mitt bröllop. Men så gick det ju som det gick och efter det har vi inte sådär seriöst planerat något alls. Och jag känner bara att jag nog vill suga lite på den karamellen ännu, liksom spara just den upplevelsen. Hinna börja längta och verkligen bygga upp lite tankar och förväntningar kring det. Hittills i livet har vi haft rätt så bra fart på, Anton och jag. Vi förlovade oss hastigt och lustigt en helt vanlig dag i januari 2010 (ångest, vi har varit förlovade i 6 år snart! och nej vi har inte graverat våra ringar ännu heller. #svårt att dra tummen ut röven och få det gjort), vi har producerat fram två barn (lite sådär halv på hupsis, tolka detta rätt nu. Vi VET nog hur barn blir till och så, men det är liksom inte något vi hunnit börja planera desto mera) vi blev mitt i allt husägare över en natt osv. Det känns lite som att bröllopet är den sista "big thing" som vi har kvar, innan barnen flyttar ut och vi blir glada pangare. Och då kan faktiskt andra människor få hinna gifta sig före oss. Vi har ju hittills varit dom som först förlovat oss, först skaffat barn och först köpt hus, NU får någon annan ta över. Så jag väntar ivrigt på att inbjudningskorten skall börja rassla in här så småningom, *hint hint hint* mina vänner GIFT ER.
Fast just idag är jag så otrolgit giftas sugen, sku bara vilja sätta igång och skriva gästlistor och planera program osv osv osv. Bäst att sätta stop före jag ens går i gång. (tack Saga, att du hörde mina tankar och vankade från vilan nu.)
Vi hörs igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar