måndag 23 juni 2014

tankar kring träning

det gick bättre på zumban idag, det kändes lite mera som att jag hade koll. Dock såg det knappast speciellt graciöst ut, men det är det som är det fina med zumba INGEN bryr sig. Och gör nån de så kan jag bjuda på det då.. tungt var det, men jag längtar efter att inte behöva ta en paus för att konditionen inte räcker, ännu orkar jag inte pressa mig så att musklerna skriker, nu är det bara pulsen som dånar och flåset som tryter. Men det gäller bara att kämpa vidare, nästa vecka hoppas jag på att min GK (gym-kompis) Lelle inte jobbar kväll, alltid roligare att ha sällskap!

vi är tydligen också tanborstar-kompisar <3



Nu ligger vi redan i sängen, kollar något avsnitt FRIENDS och sen är det godnatt. Anton är pappaledig denna vecka så vi njuter av att göra vardagssaker tillsammans. Tummen upp för denna måndag!

Att komma igång

Jag som LOVAT mig själv att inte tappa greppet trots att jag blev preggo! Jag skulle fortsätta träna, äta nyttigt och inte förstöra allt det som ett års aktivt tränande byggt upp.

Resulatet? 

I början av graviditeten gick det bra, jag fortsatte att träna (mindre och lättare men jag var i alla fall till gymmet) Rätt så hastigt slutade träningen att vara rolig då jag inte längre kunde pressa mig till 100% och att dessutom magen växte kändes deppigt ur träningsperspektiv. Efter ett tag "hade jag inte längre tid" för gymmet. Ni vet man får viktigare saker att göra, som att ligga på soffan kolla TV, äta något gott och bara vara väldigt GRAVID. Nu i efterhand är jag bitter på mig själv, bitter på att jag ändå släppte taget och tillät mig själv att svälla upp till en flodhäst igen. FAN. 

Här var då alltså resultatet från ett års träning, vi kan säga som så att jag är tillbaka på ruta ett igen 

juni 2014

Här har vi mig nu, i dagsformen. Tillbaka där jag var för två år sedan. Vågen talar sitt tydliga språk men värst är det ju med alla kläder. Som ni ser på bilderna ryms jag ju inte helt i mina sommarkläder från i fjol.. Men vad kan man? traskade in på lindex och shoppade på avdelningen som jag lovat mig själv att jag aldrig mera skulle sätta min fot på.. NU kör jag igång igen, det finns bara ett håll det kan gå åt och det är nedåt (nu menar jag alltså vikten och midjemåttet inte måendet) Förra veckan provade jag att gå på en zumba timme och det kändes OK (okej det kändes för jäkligt att inte orka, att vara tung och klumpig osv, men det kändes i kroppen att det är ok att börja träna igen) 

Så idag är det dags igen! Dags att hoppa i träningskläderna, dags att svettas och skaka loss till härlig musik men världens bästa zumba-dragare. Nu finns det ingen utväg, det är bara att bita i det sura äpplet, inse att gjort är gjort och nu ska jag börja kämpa igen. Känns så jäkligt nice att jag äntligen är på G! Så nu KÖR jag, målbilden är klar, jag vill se lika nöjd ut framför spegeln i juli 2015 som jag gör på bilden från juli 2013. HEJJA MEJ!!

Och som ni säkert alla förstår så handlar detta inte om att jag för ens en liten sekund skulle ångra graviditeten, fick ju det finaste man kan få. En frisk och söt liten Saga <3 det jag ångrar är alla godsaker, all lathet och att jag svek mig själv och mitt löfte. Adam och Saga är det finaste jag har!






NU kör vi

Hejsan! ( om det finns någon som kikar in här ännu?)
Jag ber om ursäkt för att det varit så dött här på bloggen. Vi har det bra, allt flyter på. Lilla Saga har hittat sin plats i familjen, Adam är en duktig storebror och pappan är lika underbar som förr (även om han jobbar mera nu än innan) Men nu tänkte jag försöka blogga igen, saknar bloggen. Så häng på och följ vår helt vanliga vardag.